Tro mig att hen är färdig nu. Sista touchen gjordes idag. Frambromsen monterades. Det regnade ute så jag pallade inte prova henne. Men ja, min snabba bedömning är att jag kommer stanna. Ni två som läser detta, Ni anar inte vilket monster som är skapat. Många kilo stål som agerar stridsvagn. Krockar jag bil med gamla gråben kommer bilen gå sönder. Det är en fröjd att cykla henne. Det krävs tryck från benen att få upp jämn gång, men när man är i harmoni med henne så går det av sig själv. Nu cyklar jag henne naken så hon väger knappt något, men det är trots allt en fröjd. När farten är uppe behöver du inte bry dig, det går av sig själv.

En gång var jag kär i många, sen fick jag Gråben.

Imorse när jag tog mig för att mysa runt lite med cyklen till kattpassningen jag sysslat med under helgen så tyckte jag att det kändes konstigt när jag trampade. Efter någon minut kunde jag se att det var kedjan som var kass. En nit hade lossnat, antagligen en av de jag bröt härförleden. Dock gick turen med kamraten dagen innan bra. Hen uppmärksammade mig på att det gnisslade. Jag härledde detta till kedjan när den var i mittendrevet och 6-9 växeln på kassetten.

Men men. Efter kattpassningen cyklade jag till LBS:en och frågade efter en Shimano HG73/HG93 kedja med 116 länkar. De hade bara med 114 länkar. Jag misstänker att de sista två länkarna ställer till med gnisslandet. Det är trots allt fem centimeter som saknas på kedjan. Annars fungerar den som en dröm. Kom dock på varför jag hatar att meka med Shimanos kedjor. Powerlink från Sram är så mycket smidigare. Skall nog köpa en 116 kedja sen. Kanske komplitterar med Powerlink eller liknande då.

Annars drog jag mig ut till Biltema för andra dagen i rad. Dagens inköp blev en drös buntband och två kraft modulatorer. Har cyklat utan frambroms i två dagar. Imorgon blir det att fixa till det. Annars är Sleipner komplett med skärmar, pakethållare och allt annat.

Tog en liten bensträckare tidligare ikväll. Då cyklade jag förbi fisken. Vi log och nickade igenkännande. Det var mange år sedan vi passerade varandra på cyklarna senast. Det var kul.

Heeeeej godkväll.

Fick hem hjulet efter fälgbytet idag. Glad i hågen smackade jag ihop Sleipner. Såg i nedmonteringsloggen att jag rundat en skruv till en frambroms. Fick skippa frambromsarna denna gången och får väl köpa nya skruvar till dessa inom kort. Hur som haver. Monterade upp henne och allt var bra. Friktionsväxlarna funkade fint och gjorde att jag slapp växeljustera i tiotusen timmar. Drog på kedjan och tog mig en provtur till Limhamn. Allt var fint, hon spann som ett lejon.

När jag skulle hem kom jag åt vänstra växelreglaget och höjde från mittersta till övre klingan. Detta ledde till att kedjan fastnade och brast. Plötsligt kom jag ihåg något jag inte skrivit ner i nedmontering/service-loggen. Nänmligen att nya mittendrevet är någon mm smalare än orginalet vilket får till följd att man måste ta det lurre när man växlar för annars kan kedjan fastna och brista… I veckan får jag fixa några distanser till drevet så det inte blir knäppt såsom idag när jag fick sparka mig hem i fyra km. Men man lär så länge man lever. Skriv ner allt i din servicebok och framförallt läs den… Imorgon skall jag prova henne på en längre tur med en kamrat. Nu har det blivit någon knarkarlösning då jag fått ta av två länkar på kedjan och jag har inte ens använt gyllene länken för att göra detta utan bara brutit upp den och spänt på den igen. Morgondagen kommer bli spännande. Kanske blir ny kedja också… hoppas inte…

Och nej, aldrig i livet att jag kommer använda mig av STI-reglage. Friktionsväxlar är så mycket bättre när man har rätt bredd på dreven…

Tillkännagivelse,

Och så tog jag mig modet att cylla ner till LBS:en och skamset, med min hale mellan benen, fråga om jag behövde oroa mig för diverse ting jag var orolig för angående vevlagret. Det är ett gammalt Shimano UN54 från halvannat frösihjäl. Det knakar inte, gnäller inte eller beter sig kasst som man kan tro. Men det har ju rullat några tusen kilometer så den har fått sig den, ”tydligen”, klassiska sprickan i plastkåpan på ena sidan. LBS:en tittade på mig med en konstig min och gav mig OK för många fler mil på lagret. Det tyckte jag var bra. Då sparade jag jättemassa pengar.

Folk spörjer ibland om resemålet i sommar. Jag står lika frågande som dem. Ibland ser jag Tysklands östra delar och våra svenska förläningar framför mig. Ibland ser jag eldkyssta fransyskor med ägg i korgen som nynnandes strosar nedför den morgonsolbelysta skogsvägen. När jag tänker efter så lockar nog France mer. I alla fall, det med säkerhet är att Danmark skall nötas. Jag ser också utbredda lövskogar i Frankerriket medan Germanska kungadömet bjuder mig barr. Jag, liksom du, är lite avigt inställd till barr. Löv är mycket lummigare och vackrare. Dessutom finns det mindre skogstroll i lövskogar.

Så Mitt Härreskap,

Då börjar förberedelserna för årets semester. Som vanligt är det inte för er jag skriver utan för nära vänner och familj. Det är inte heller killen i inläggen som skriver. Skämt åsido. På tok för nykter för detta skrivande.

Som I märker provar jag nu en omgång med wordpress och inte iloapp som fanns på gamla bloggen. Dock så är det redirect från cyklaomkull hit. Love it. Vi får väl
se. Denna sidan skall väl bara tillhandahålla text medan flickr står för bilder som tidigare.

Hur som hafver. I och med att fälgen sprack förra året under en 100 km mysrunda så har jag haft Vigg nedmonterad. Idag fick jag tummarna ut och lämnade in hjulet för fälgbyte. Det stod mellan ny fälg för typ 800 kr och gamla navet som rullat runt 12000 km eller nytt hjul med nytt nav vilket skulle kostat runt 500 kr mer för navets skull. Det blev det första. Vi får se. Det blir nog bra.

För övrigt har jag tänkt på nytt namnbyte. Från början, den dagen då jag fick henne, hette hon ju Astrid. Detta var ett, i förtid, påhittat namn. Ingen visste vad som gällde. Efter några månader med påtvingat namnande hette hon fortfarande Astrid. Alla var glada. Helt plötsligt i gränstrakterna mellan Älskade Halland och det där Västra Götaland hette hen Vigg. I förlängningen blev det Viggen. Jag kommer stadigt ihåg när jag upptäckte namnet. Jag låg i bocken och hojjade redigt fram i högre hastighet. Det slog mig snabbt.
Nu har både Vigg och jag åldrats utan värdighet och jag har börjat smaka på ett nytt namn. Ett kraftfullt namn. Sleipner skall jag cykla henne när hon är klar. Sleipner är arbetsnamnet under uppbyggnaden. Jag blir lite för ödmjuk när jeg tänker på det namnet. Ingen vet, det kanske slutar med att hon heter Liv.

Planerna för cyklingen 2013 är i alla fall ner i liderliga Danmark. Tyskland passeras. Kanske blir det österut, kanske söderut. Vi får se när den dagen kommer. Något jag måste tillse, utrustningsmässigt, är en styrstångsväska. Den förra dog i Malaga. Vet inte riktigt om jag skall satsa på en liknande som jag tror M3 gjort eller hvis jag skall satsa på en Vaude eller ortliebväska. Blir lite googling på det.

Fröja vare med er!